Allvaret

Jag haft handledarmöte. Jag har haft en dag här emellan för att smälta insikten. Det är nu det gäller. Jag har fått en första dödslinje, den 17 augusti. Det är inte långt dit. Med avseende på undervisning, handledning av exjobbare och diverse åtagande på avdelningen och gärna lite ledighet med familjen, så är det ännu kortare dit. Kort kort kort om tid. Det är här en del av min hjärna har gått in i paniiiiikläge. Den andra tittar iskallt på den pladdrande ångestvortexliknande delen och säger: det löser sig.

Ett papper att fila till först, skicka till konferens och sen fokusera helhjärtat (när jag inte undervisar, handleder eller bedömer) på kappan. Ledorden är: det här är ditt körkort, inte ditt livsverk. Good enough, du ska vidare, du ska bli klar i tid. Det är det som räknas. You can do it!

Tack Marta och Åsa för ledorden!

 


Efterfest

Har precis skickat iväg en novell till tidningen Skrivas novelltävling. Jag drabbades av en idé för några veckor sen, skrev ner det i ett dokument och glömde nästan bort det hela. Nu ikväll öppnade jag upp dokumentet igen och det blev några få ändringar, sen fick den vara good enough! 🙂

För er som inte skrivit något ännu, finns det fortfarande tid. Deadline är den 28 januari och temat för novellen är FESTEN. Det borde inte ta allt för lång tid att skriva. Novellen får vara max 4000 tecken inklusive mellanslag. Typ en A4.

Lycka till och kommentera gärna om ni skickar in en novell!


Good Enough

Äntligen kan jag få jubla lite! Strax innan jul fick jag reda på att jag hade vunnit på en tävling som Kreagrafen anordnat där vinsten var en av hennes egendesignade tröjor. Men eftersom vinsten i mitt fall var tvådelad, en tröja till mig och en tröja till min handledare Gulan, ville jag inte basunera ut min vinst innan jag överraskat tidigare nämnda handledare. Men nu har jag tröjan kommit fram på posten till min allra bästaste Gulan, så nu kan jag få jubla hur mycket jag vill. Hurra!

Min motivering för att få vinna tröjan handlade både om att lära mig att good enough duger, jag måste inte jobba ihjäl mig. Samtidigt som jag intalar mig själv att jag är good enough för att få ägna mig åt skrivandet.

Här är ett litet (grovkornigt) bildbevis: