Ytterligare en dödslinje är passerad

Man kan ju nästan tro att jag har gett upp, kastat in handduken, grävt en grop. Men det har jag inte. Jag har bara varit väldigt upptagen av skrivande, konferensåkande och sjukdomar. Vi kan bara konstatera att de senaste två månaderna har, under vilken given tidpunkt som helst, minst en person i familjen varit sjuk.

Men nu är den näst näst sista dödslinjen passerad. Avhandlingen är skickad till kvalitetsgranskare. Hoppas den håller måttet. Det är ju inte riktigt samma avhandling som skickades till slutseminarieledaren i september, om vi säger så. Det är till stora delar en helt ny avhandling. Så mycket skrev jag om. Det betyder också att det är en massa ny och relativt obearbetad text. Så, det blir inte direkt en paus nu, utan jag får jobba vidare.

Jag kommer få en språkgranskare också. Det ska bli riktigt intressant, speciellt att diskutera konnotationer och det där perfekta ordet. Tror vi har hittat en Bob som ska hjälpa mig. Det känns tryggt att någon professionell och engelsktalande går igenom mina språkgrodor. Men någonstans handlar det om en egen stil också. I den provtext de potentiella språkgranskarna fått kommentera fanns en text av Ursula K. Le Guin med. De rättade den också.

Så vad har vi kvar då? Tja, lite undervisning och filande på avhandlingen inklusive språkgranskning och vad nu kvalitetsgranskaren kommenterar. Sen är det dödslinje tryck. Och efter det dödslinje distribution. Efter det…. försvar.

I övermorgon börjar NaNoWriMo. Jag står över i år igen.

Annonser

Typ dödslinjedag

Det är darrande nära nu, men som i (nästan) alla akademiska sammanhang har dödslinjen förskjutits något. Min plan är att redigera under morgondagen och ”lämna in” ett utkast imorgon kväll. Eller allra senast söndag. På måndag ska det skolas in. Inte jag. Men en av de tvärhandshöga medlemmarna i familjen.

Dödlinjen har kunnat flyttas något eftersom vi inte har någon diskutant till slutseminariet. Ingen panik. Det ordnar sig nog. Äntligen har det dock kommit ett semi-positivt besked. En mycket trevlig och kompetent forskarinna från Norge har visat sig intresserad och med en kalender som kanske kan tillåta en resa till grannlandet. Men. Hon kan inte kolla kalendern till fullo förrän på tisdag. Eller tirsdag som det heter på Norska. Jag väntar andäktigt.

Nu ska jag andäktigt närma mig mitt snart till 80% klara manus. Har en del att stå i under dagen om planen ska hålla.


Allvaret

Jag haft handledarmöte. Jag har haft en dag här emellan för att smälta insikten. Det är nu det gäller. Jag har fått en första dödslinje, den 17 augusti. Det är inte långt dit. Med avseende på undervisning, handledning av exjobbare och diverse åtagande på avdelningen och gärna lite ledighet med familjen, så är det ännu kortare dit. Kort kort kort om tid. Det är här en del av min hjärna har gått in i paniiiiikläge. Den andra tittar iskallt på den pladdrande ångestvortexliknande delen och säger: det löser sig.

Ett papper att fila till först, skicka till konferens och sen fokusera helhjärtat (när jag inte undervisar, handleder eller bedömer) på kappan. Ledorden är: det här är ditt körkort, inte ditt livsverk. Good enough, du ska vidare, du ska bli klar i tid. Det är det som räknas. You can do it!

Tack Marta och Åsa för ledorden!