Strålande tider

Idag har jag skrivit 250 ord på min avhandling. Det kanske inte låter som så mycket, och det är inte mycket. Men jag har haft en otroligt produktiv dag ändå! De 250 orden skrev jag innan mitt handledarmöte med Anna, min eminenta bihandledare. Hon hade tagit sig tid att träffa mig, mitt i sin semester och dessutom hade hon läst det lilla jag hunnit skriva och hon var nöjd! Visst finns det förbättringspotential, men hon kunde se att jag var på väg. Och det känner jag också, för första gången kan jag se en helhet, det hänger ihop. Och svänger ta mig tusan! Vilken fantastisk känsla och vilken fantastisk upplevelse, att få skriva den här helheten. Att skriva en avhandling, i alla fall från mitt perspektiv, är (förutom blod, svett och tårar) en ynnest. Jag lär mig så mycket.

Så vi hade en förmiddag där jag först fick prata om vad jag gjorde. Sen gick hon igenom sina skrivna kommentarer (när hon var säker på att jag gjorde det hon trodde att jag gjorde, hon vill inte styra mig för mycket) som var bra, konstruktiva och helt rätt. Förutom kanske att jag måste läsa en bok av Gergen och en bok av Ashmore. Men annars så. Sen skissade vi forskningsfråga och ‘contribution’ en stund på whiteboarden i rummet. Det kanske kan förvåna många, men det där med forskningsfråga, till skillnad från vad man tror, förändras långt senare än vad man skulle vilja.

Eftermiddagen ägnade vi åt att våldsamt slakta ett av våra refuserade artiklar och kapa ner den från 16 till 10 sidor. Jag hann gå hem innan vi hade fått in alla ändringar i datorn. Så jag vet inte hur det gick. Sen blir det till att skicka in den till en annan konferens. Livet som sommarjobbande doktorand. Ganska bra ändå.


En dämpande faktor

Andra pappret som blir refuserat, på mindre än en vecka. Verkar inte direkt positivt på mitt avhandlingsskrivande. Dessutom är det två papper som jag hade tänkt skulle ingå i min avhandling. Känner mig lite vilsen nu. Okej, det andra blev väl inte riktigt refuserat helt, de ville att vi skulle skicka in det som ett short paper, att enligt formatet korta ner det till 8 sidor (är just nu 16 sidor). Hur det ska gå till när alla tre reviewers hade en mängd saker de ville att vi skulle utveckla vet jag inte riktigt. Gah!

Jag vet att processen ser ut så här. De allra flesta vetenskapliga artiklarna blir inte accepterade på en gång (iaf inte i vårt fält). De allra flesta får skriva om, skriva om och skriva om. Ändå. Ändå blir jag bitter och lessen. Förstår de inte hur himla briljant just det pappret var? Morr morr.

Nu måste jag försöka hitta ett uns av skrivlust igen. Eller bara jävlar anamma att fortsätta med avhandlingen. Jag har inte inte tid med att gräva ner mig i en grop och tjura. Kanske ska stänga av internet så jag jag inte kan tröstsurfa. Har ni några fler tips på saker jag kan göra för att fokusera på skrivandet? Dela gärna med er.


Jag längtar

Jag längtar efter skrivandet. Okej, till viss del skriver jag väl, lite smågnet med en konferensartikel. Det läsande för hela slanten just nu. Jobbmässigt kommer maj allra mest handla om undervisning och handledning. Nästa vecka ska jag ta mig igenom fem exjobbsrapporter för att bedöma om de är opponeringsbara.

Sen kanske jag får börja skriva på avhandlingen.

Privat längtar jag efter skrivandet också. Jobbet har börjat inkräkta på min tågresa och jag är stressad. Hade också tänkt ta en paus från Torpet för att sen börja redigera. Nu väntar jag på en hel dags redigering för att komma igång på riktigt. Det är kanske naivt. Kanske ska jag angripa problemet på samma sätt som mitt skrivande, ta en stund här och där, annars blir det väl aldrig av.

Samtidigt har min hjärna uppenbarligen inte slutat fungera, för den kommer upp med berättelser på alldeles egen hand. Övergripande idéer eller bara detaljer här och där. Men knappast på Torpet, nej, det är andra idéer. Jag försöker värja mig, ska göra klart det här första innan jag går under ytan med nästa stora projekt.


Vägar till det rätta ordet

Det är mycket vetenskapliga artiklar nu. Och en ständig oro att jag inte har skrivit någonting, inte något alls, på min avhandling. I någon mån har i alla fall dumsurfningen minskats och produktiviteten ökat. Och det där med att skriva vetenskapliga artiklar på engelska är lite spännande. Då syftar jag inte på innehåll, utan snarare på språket.

Mitt modersmål är svenska, jag behärskar det ganska bra skulle jag säga, åtminstone har jag ett, enligt högskoleprovet, årligen beprövat gott ordförråd. Språket för min forskning, i alla fall avrapporteringen av den, är engelska. Det rimmar ju ganska bra med att den mesta kurslitteraturen, och numer andras vetenskapliga artiklar också är på engelska. Facktermerna är på engelska. Bara facktermer tenderar ju att bli lite torrt, så man får ju förgylla sidorna med lite fluff också, linking words och andra ord.

Det är lite av en bipolär akt att skriva på engelska för mig. Min engelska har nu nått sådana glänsande höjder (ja, jag överdriver) att jag ibland hittar det engelska ordet före det svenska. Eller så hittar jag ett svenskt ord, men inget engelskt. Eller så hittar jag inga ord alls. Det är lite som om jag varken skriver på engelska eller svenska. Eller både och. Hittar jag ord på svenska använder jag mig oftast av Folkets lexikon (ja, jag är lokalpatriotisk). Lättast är det om jag hittar något närliggande ord på engelska, då använder jag mig av synonymordlistan i min dators ordbok. Växlar vilt mellan ordboksdelen och synonymordlistan, ibland blir jag så medryckt av betydelser att jag kommer bort från ordet jag söker. Det är ju svårt, att läsa in konnotationerna hos ord. Därför är jag väldigt förtjust i Wordnik, ett ypperligt ordprojekt på webben, med exempel på ordens användning. Nu finns det ganska många ordböcker på nätet, länge missbrukade jag dictionary.com, men numer är nog onelook vinnaren, när jag inte myser på wordnik det vill säga.


Omskrivningsgudarna ler

Jag är inte bra på att skriva om. Jag är bra på att spruta ut ord, som fingerdiarré ungefär. Om det är något jag kan, bör tilläggas. Skriva om brukar oftast leda till viss ångest och framför allt en stor dos prokrastinering hos mig. Men, jag har i snart en vecka skrivit om så att tangenterna glöder. Fantastisk upplevlse. Nu råkar det inte bara vara min egen text dock, så det kanske kan ha något med saken att göra.

Det är inte heller något skönlitterärt skrivande, det är vetenskapliga artiklar på väg till konferenser. Den ena texten har jag varit medförfattare på, det är mitt empiriska material bland annat, men eftersom den ursprungligen texten skrevs när jag var föräldraledig så har min involvering varit minimal. Jag fick fria händer att jobba med dokumentet. Oh my god vad jag röjde runt. Sen har jag också skrivit om en artikel, den om Personas, där jag är huvudförfattare. Det har gått nästan lika bra.

Vad gäller båda dessa har vissa kringliggande omständigheter gällt. För det första har jag kommit igång med träningen igen, vilket har gett energi. Den andra och kanske större bidragande faktorn är den musik jag strömmat in i min hjärna. I perioder får jag musikdriv, och lyssnar som en dåre. Nu verkar vara en sån period.

Men den kanske allra största bidragande faktorn är att jag prokrastinerar något annat. Vad sa du? När avhandlingen ska vara klar? Jorå, sörrö, så att…


Vildskrift på vetenskapliska

Jag blev påmind häromdagen att jag hade ett inlägg på lut, men som jag inte publicerat. Det var en kollega som i korridoren frågade mig hur jag tyckte att mitt privata skrivande hade påverkat mitt jobbskrivande. Jag hade nog tänkt att jag skulle fundra mer kring det här. Men det har jag inte gjort. Får kanske ta mig i kragen.

Hursomhelst, jag försökte för några veckor sen att komma ur lite skrivkramp på jobbet genom att använda mig av en metod som brukar förespråkas inom kreativt skrivande, vildskrift. Metoden har många namn, jag lärde mig den på distanskursen jag gick med Helga Härle som kursledare och hon benämner den som vildskrift i hennes skrivarbok. Man sätter en tid, i det här fallet valde jag 3 min, och så skriver man precis det som kommer ut ur huvudet, utan att försöka tänka på vad det blir. Jag gjorde en variant på denna övning, eftersom jag skulle ägna mig åt artikelskrivande på engelska, så jag försökte hålla mig till engelska och ord som handlar om forskning. Behold the result:

introduction these results suggest introvert focus locus of control high probability qualitative data quantitative data hence forthwith whether no conclusion results analysis in accordance with this author according to reading the paper by although albeit resarch has shown implications design computers persona hence furthermore critique stakeholders qualitative criteria research criteria qualitative criteria

Lite upprepning minsann där på slutet… Om det hjälpte? Nja. Det är först när jag sätter ord på pappret som det känns som om jag jobbar. Så ibland fastnar jag där, och det känns som om jag aldrig kommer någon vart. Fast egentligen gör jag det, eftersom den största delen av jobbet inte är skrivandet. Den största delen av jobbet är ju att komma på vad man ska skriva. Men det har jag svårt att acceptera.


Swenglish

Jag försöker skriva på engelska. Det var länge sen, och det går trögt. Visst det handlar delvis om att jag famlar efter vad jag ska skriva, men också hur. Orden. De kommer inte lika lätt som de brukar.

De senaste åren har det nästan varit tvärtemot, att skriva texter på svenska har gått trögt. Jag har läst så otroligt mycket på engelska, både vetenskaplig litteratur och skönlitteratur. Men nu har jag vältrat mig i svenska under hösten. Mitt eget skrivprojekt, skrivkursen, läst svenska böcker jag hittat på bloggar och studenternas rapporter. Det känns annorlunda.

Det lossnar nog snart. Får jag hoppas.

(Det här betyder att jag äntligen har kommit igång med artikelskrivandet igen. Tjoho!)