Älskade text

Nu har jag haft en sån där läsupplevelse igen. Som går utöver det vanliga. Som lämnar mig i ett slags tomrum och en evinnerlig önskan att kunna skriva just så. För tänk, tänk om jag kunde ta allt det där som fanns inne i det här huvudet, och få ut det, så att det berör så mycket. Jag har läst ”Extremely Loud & Incredibly Close” av Jonathan Safran Foer. Det var magiskt.

Vilket driv, vilket understundom långsamt berättande som ändå rycker tag i mig och tvingar mig att vända bladen, fast jag är trött. Vilka tårar, vilken lycka. Vad var det som var så bra då? Personbeskrivningarna, de var så himla trovärdiga, trots allt konstigt som hände, trovärdiga trots att det var otroligt. Att han hade valt ut de personerna till sin berättelse. Att boken var designad som den var, med bilder, hur orden placerats på sidorna, rubriksättning. Samtidigt som det var en mycket spännande bok, med en gåta som man vill ska lösas.

Samtidigt får den här boken mig att reflektera över att man aldrig kan göra alla nöjda. Jag har redan haft en diskussion med en person som har försökt börja läsa den här boken flera gånger och bara inte kan komma in i den. Jag som var trollbunden från första sidan. Även om jag aldrig troligtvis inte kommer att skriva en så här lysande text, kan jag åtminstone ta med mig att alla behöver inte älska den. Det räcker att någon gör det.


Alla dessa skrivdagar

Jag har fått några bra, och några dåliga skrivdagar på sista tiden. Förkylningen är skyldig till några dåliga dagar, och huvudvärk. Det är trots det skönt att se att det går framåt. Stapplande förvisso, men tittar jag på vad jag gör i övrigt så tycker jag ändå att det går bra. Jag har några rader till att skriva ikväll, lite mer flyt i fingrarna, men först ville jag bara dela med mig av följande bildbevis över skrivstatusen.

Svaret på livet, universum och allting.

Det var ju tyPiskt att jag inte kunde få till en 42:a nertill också.

Nu måste jag skynda mig att skriva klart för idag. Det ligger ett rykande färskt manus och väntar på läsning. En skrivarvän som har skrivit sina första 100 sidor och vill ha återkoppling. Hur spännande är inte det!


En bra dag

Det har äntligen släppt lite och jag är nästan klar med all omskrivning. Hurra! Nya scener börjar ta form, jag ser en möjlig väg fram mot min idé om ett slut. Har lite hjärtinfarktsefterforskning (säg det 7 gånger snabbt) att göra. Nu, välförtjänt sömn.


Haiku-Paiku

Jag satt häromdagen och lekte lite med Haiku-dikter. Kanske är det min teknologiska sida som gillar det ganska begränsade formatet. Det finns lite olika definitioner av Haiku och jag har följt den jag lärde mig på gymnasiet med tre rader, där varje rad har ett visst antal stavelser. Den första raden fem, den andra sju och den tredje fem stavelser, alltså 5-7-5. Ett litet exempel:

Här sitter jag nu
Och skriver denna Haiku
som jag sen suddar

Det är inte så underligt att jag får sudda, det finns några saker som inte riktigt lirar. Man ska till exempel inte ha personliga pronomen i dikten. Dessutom borde det finnas en årstidsangivelse. Mer om Haiku kan man läsa om på Svenska Haiku Sällskapets sida. Men hur i jösse namn hann du med det här kanske ni undrar. Ja, det kan vara svårt att dikta om dagarna, men här är en förklaring:

Barnet fick en Bic
avledande manöver
fyrfärgstidsdikter

Haiku, ska enligt tradition handla om naturen eller vardagliga ting och gärna ha en överraskning i sig (är det bara jag som tänker Kinderägg här?). Det närmaste jag komma denna gång var detta:

Solstrimma smeker
sommarsöt sav längs stammen
björken ska fällas

Sen var jag tvungen att jaga efter någon som hittat till kabelhärvan bakom datorn.

Nu ska jag använda mig av lite omvänd psykologi för trotsiga treåringar. Ni får INTE lämna en Haiku i kommentarsfältet! Aldrig i livet!


Skriva skriva skriva

Det är ju knappast bara jag som vill komma igång med skrivandet, kan man konstatera. Söker man på google (”komma igång med skrivandet”) får man 155 000 träffar. Många av träffarna (nej, jag har inte läst alla) ger tips på övningar för att komma igång. Det kommer nog bli flera inlägg framöver om dylika övningar, när jag blivit lite varm i kläderna. Nu tänkte jag avslöja lite målsättning istället.

Min målsättning med den här bloggen är ju att få igång mitt skrivande. Min tes är att man blir bättre med övning och om jag kommer igång med kreativiteten kommer det spilla över på annat som jag vill skriva. Nu har jag inte tänkt att strikt skriva ett inlägg per dag, som andra gör, men kanske ett par inlägg i veckan. Dels är själva skrivandet av inläggen en övning i sig, och dels ser jag att utforskandet (jag höll på att skriva researchar, men det kan jag ju inte göra) av området är en inspirationskälla. Dessutom lär jag lära mig en del nyttiga tips på vägen.

Ett exempel på någon som gått långt i sin strävan att skriva något varje dag är Richard P. Gabriel. Han har skrivit en dikt per dag i flera år, men verkar åtminstone ödmjuk inför resultatet. Jag har inte hunnit läsa allt, och dikter på engelska har jag svårt att bedöma, men jag är imponerad av skrivdrivet. Ett sånt skrivdriv vill jag också ha!


Nu börjar jag på riktigt

Jag har faktiskt, inte förrän nu, känt någon dragning till bloggandet. Vilket på sätt och vis är lite lustigt, med tanke på att jag har en halv flyttlåda med dagböcker undangömd på okänd ort. Men nu, här i min andra föräldraledighet, tog tanken form.

Jag vill få fart på mitt skrivande igen.

Vilket skrivande, kanske vän av ordning undrar. Vilket som helst svarar jag.

Jag sitter hemma och har ingen tid att smygbörja på avhandlingsarbetet eller artikelskrivandet. Det finns inte tillräckliga tidssjok för det. Men jag kan omvandla min nervösa energi genom att skriva om mitt ickeskrivande av avhandlingsarbetet. Jag vill också hitta tillbaka till mitt alldeles egna skrivande. Må det vara poesi, prosa eller bara fritt skrivande i största allmänhet. Och det tänkte jag också skriva om. Kanske kan jag inspirera mig själv, eller någon annan att ta tag i det igen. Och oavsett om det gäller mitt yrkesmässiga skrivande, eller det privata, skulle jag verkligen behöva bli bättre på att skriva om och inte bara spruta ut ord utan tanke.

Så, då var det förklarat. Då finns bara en fråga kvar. När ska jag hitta tid till det här?