Ytterligare en dödslinje är passerad

Man kan ju nästan tro att jag har gett upp, kastat in handduken, grävt en grop. Men det har jag inte. Jag har bara varit väldigt upptagen av skrivande, konferensåkande och sjukdomar. Vi kan bara konstatera att de senaste två månaderna har, under vilken given tidpunkt som helst, minst en person i familjen varit sjuk.

Men nu är den näst näst sista dödslinjen passerad. Avhandlingen är skickad till kvalitetsgranskare. Hoppas den håller måttet. Det är ju inte riktigt samma avhandling som skickades till slutseminarieledaren i september, om vi säger så. Det är till stora delar en helt ny avhandling. Så mycket skrev jag om. Det betyder också att det är en massa ny och relativt obearbetad text. Så, det blir inte direkt en paus nu, utan jag får jobba vidare.

Jag kommer få en språkgranskare också. Det ska bli riktigt intressant, speciellt att diskutera konnotationer och det där perfekta ordet. Tror vi har hittat en Bob som ska hjälpa mig. Det känns tryggt att någon professionell och engelsktalande går igenom mina språkgrodor. Men någonstans handlar det om en egen stil också. I den provtext de potentiella språkgranskarna fått kommentera fanns en text av Ursula K. Le Guin med. De rättade den också.

Så vad har vi kvar då? Tja, lite undervisning och filande på avhandlingen inklusive språkgranskning och vad nu kvalitetsgranskaren kommenterar. Sen är det dödslinje tryck. Och efter det dödslinje distribution. Efter det…. försvar.

I övermorgon börjar NaNoWriMo. Jag står över i år igen.


Att slakta en avhandling

Vad det tar emot att börja skriva om. Som alltid. Men nu tror jag att jag har sått ett frö till den nya avhandlingen. Men äras den som äras bör. Jag hade ett lysande handledningsmöte med min bihandledare i fredags och vi fullkomligen slaktade den nuvarande avhandlingen. Viktiga ståndpunkter, frågor, teorier, resultat och idéer skrevs ner på post-its som sen flyttades runt på en whiteboard. Länge kändes det som om det bara var kaos, obegripligt utan en enda öppning för en vettig argumentation, men sen. Sen klarnade det, och en ny positionering utkristalliserade sig.

Det här är en position jag kan försvara, och inte en reseberättelse. Idag har jag skrivit ett nytt abstract, på lånad tid, eftersom jag har ett febrigt barn som jag hade utlånad några timmar till mormor. Imorgon febrigt barn som ska transporteras till farmor och sen undervisning. Kanske kan jag skriva på fredag igen.