Att börja

Det är flera personer som hittat in på min blog genom att söka på ‘att börja skriva avhandling’. Det är också en fråga jag fått flera gånger. Hur börjar man? Ja, herregud, hur börjar man. Jag sitter här i efterdyningarna av intensivskrivandet inför en dödslinje och funderar, hur började jag?

Från början hade jag tänkt att skriva en sammanläggning, en kort summering och inget mer. Det fanns liksom inte tid för mer när jag satte mig ner och skulle börja. Det gick väl så där, kan jag villigt erkänna nu. Det passade mig inte och jag satt med rätt mycket ångest. Jag skrev ett synopsis, rubriker och korta texter eller punktlistor som beskrev innehållet. Jag fick på pälsen av handledarna, det jag ville skulle framgå framgick inte riktigt. Anna, min klippa, utmanade mig. Bryt dig loss. Och det gjorde jag. Jag sorterade om i rubrikerna. Ändrade rubriker. Tänkte om.

Okej, det kanske var mer om strukturen. Var började jag egentligen skriva? Där det kändes bra. Resultaten. Eller i alla fall en del av resultaten. Men det övergav jag snabbt och skrev istället det som behövde skrivas innan resultaten. Till exempel metodbeskrivning. Men för att skriva det behövde jag skriva lite teori. Och för att skriva teorin behövde jag… Skrivandet blev precis lika iterativt som allt annat vi gör. Skrivandet, som handling, förde mig framåt i tanken. Jag tror inte det spelar så stor roll var man börjar. Bara att man börjar. Och att man är beredd att revidera planen snabbt.

Jag har funderat hur det här stämmer överens med hur jag skriver ‘privat’. Och det är nog ganska mycket samma, jag skriver där jag har känner lust, fast, jag tror jag skriver lite mer från början till slut när jag skriver fiktion. Ibland har det fungerat att börja i början och skriva mot slutet även med jobbskrivandet, men inte alltid. Och jobbskrivandet har (hittills) mer haft karaktären av ett iterativt arbete, eller som en hermeneutisk cirkel, ett växlande mellan delar av texten och helheten.

Så, nu vet ni hur jag började. Några frågor på det?