Dags för handskrivet igen

Kom igen, jag vet att du vill!

Kom igen, jag vet att du vill!

Jag tänkte länge, att nej, det är inte riktigt läge. Men. Jag kan inte låta bli. Jag tänker delta i brevskrivarutmaningen, A Month of Letters. Det var så himla roligt förra året, att handgripligen skriva, med penna, på papper, brev till nära och kära. Jag har inte fått svar på alla breven, men många av dem! Så, vill ni ha något handskrivet av mig under februari, hör av er med en adress!

Vill ni själva delta i utmaningen så är reglerna enkla. Varje vardag (och lördag) under februari, ska man skriva och posta något handskrivet. Brev, vykort, urklipp med kommentarer, exakt vad är inte så viktigt. Och får man ett brev måste man svara på det (och det räknas därmed som ett av breven man själv ska skicka).

Hoppas vi hörs!

Annonser

Så här ser en färdig avhandling ut

I dag spikade jag min avhandling. Nu är den klar att försvaras. Den kom från tryckeriet redan i onsdags, men jag har varit fullt upptagen med jobb-internat så det var först idag spikningen kunde gå av stapeln.

Det var inte riktigt lika aktivt som jag minns att det var i Uppsala. Nu spikade jag aldrig där, men jag har ju hört hur kollegorna fått spika på riktigt, med hammare. Här på KTH hängdes istället avhandlingen upp på en redan färdigfäst spik. Men kul ändå. Speciellt då jag lyckats locka med mig några kollegor som följde mig i procession från avdelningen till biblioteket. Detta följdes av fika. Surdeg. Alltså bröd. Som åts upp. Nu är surdegen slut.

Nästa steg, försvaret. Sen är det över.

Här "spikar" jag min avhandling.

Här ”spikar” jag min avhandling.
Foto: Filip Kiš

Och här hänger den.

Och här hänger den.
Foto: Filip Kiš

 

 


Det enda som återstår är erratan

Avhandlingen är lämnad till tryck. Gissa om jag satt och höll fingret över musknappen länge innan jag skickade iväg den. Det känns konstigt och tomt, samtidigt som jag har massor att göra på jobbet så jag hinner inte riktigt känna efter. Tur är väl det, för det som kommer härnäst är ju försvaret…

Den 8 februari kl. 14.00 i sal F3 på KTH i Stockholm. Då ska jag försvara min avhandling ”Situated Reflexive Change – User-centred Design in(to) Practice”.

Nu är det bara erratan kvar, det där lilla bladet man ska stoppa in i den tryckta avhandlingen med alla fel man hittat efter att boken tryckts. För fel lär jag hitta.


Snart är det slut

Snart kommer jag skicka det slutgiltiga manuset till tryckeriet, snart är avhandlingen klar. Ska bli så ohemult skönt att det är svårt att beskriva. Det har tagit så mycket mer tid, och framförallt kraft än vad jag någonsin kunna föreställa mig. Mitt alldeles egna privata skrivande har fått stå tillbaka, jag har inte skrivit en rad sen april/maj förra året. Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta tillbaka till det. Och bloggandet ska vi inte tala om, jag skäms, att jag inte har kunnat plita ner fler rader. Men jag kan ändå titta tillbaka på 2012 och känna mig nöjd. Jag är nästan klar med avhandlingen, och jag har fortfarande familj och den mentala hälsan (som den brukar vara, lagom ute i rymden) i behåll.

I kväll har jag tjuvjobbat lite, läst klart och skrivit kommentarer på en vetenskaplig artikel till en tidskrift som jag skulle granska. Men timmen är sen, jag kommer inte skicka in granskning förrän i morgon, när jag kan göra en genomläsning med klarare huvud.

Nu ska jag lägga mig i sängen och fundera på hur jag kan återerövra skrivandet.