Tips på skrivkurs

Huvudet dunkar, ena örat hör dubbelt och snytpapprena är snart slut. Jag är oändligt och olyckligt förkyld. Extra surt en dag som är solig och välkomnande och när vildmarksmässan är i full blom i Älvsjö. Men vad är väl en bal på slottet…

Därför passar jag på att tipsa om att min vän Gunnika, som har äventyrat ett helt år, och som säkert står just nu på vildmarksmässan och pratar, kommer att anordna en del äventyr i år som man kan följa med på. Oj, lång mening. Kort sammanfattning: Åk på en häftig skrivkurs i frilufsandets tecken på Finnhamn!

Så här ser tydligen hennes monter ut. Men den får jag inte se. Bilden har jag snott från hennes blog.

Själv ska jag nu sjunka ner under en filt och läsa om äventyr istället.


Tredje gången gillt

Sista kurstillfället i skrivarkursen. Det är lite tråkigt, samtidigt som jag hoppas att den frigjorda tiden gör att jag kan fokusera på att skriva annat är kursuppgifter. Det var återigen roligt att träffa de andra kursdeltagarna. Och sorgligt att det är slut, det känns som om vi just startat. Men, vi ska försöka hålla kontakten på olika sätt.

Vad sysslade vi med idag? Vi gjorde några övningar som handlade om början och slut, om att få till mitten. Vi tittade på fabel och intrig. Fabeln är det som berättas (skall alltså inte förväxlas med de där djurbefolkade sedelärande berättelserna), dvs stoffet i t ex en roman, medan intrigen är hur det berättas. Intrigen handlar om i vilken ordning man berättar saker, eller vad man utelämnar. Sen var det massor av andra begrepp vi snuddade vid, t ex cirkelkomposition, deus ex machina, inre och yttre konflikt. Givande helt enkelt.

Så här i efterhand, har jag lärt mig någonting? Ja, absolut. Exakt vad är kanske lite svårt att bena ut, det har pågått en lärprocess på flera plan. Jag kan i all fall konstatera att när jag nu läser gamla texter hittar jag förbättringsmöjligheter. För att inte tala om hur mitt läsande har förändrats till att bli mer analytiskt. Fast att hänge mig gör jag fortfarande, med viss åverkan på min sömn.


Subtilt Sympatisk

Det tog mig nästan en vecka att författa den text som skulle in på distanskursen. Själva skrivandet tog inte så lång tid, det fick max vara två A4. Men jösses vad jag gick och klurade på den.

Uppgiften var att utifrån ett fotografi, formulera en karaktär och beskriva denna som sympatisk och osympatiskt. Dessutom var det personens handlingar som skulle lyfta fram det sympatiska eller osympatiska. Min allra första tanke var att jag ville beskriva karaktären som sympatisk och osympatisk i samma historia, inte som två separata texter. Min hjärna slog en frivolt och jag började spåna den ena hemska historien efter den andra. En mor som behandlar sina barn extremt olika, mannen som var var snäll mot djur men misshandlade människor, och så vidare.

Var eftersom veckan led (bokstavligt talat) så började en tanke klia i bakhuvudet. Det var i det lilla jag ville beskriva det sympatiska och osympatiska. Vilka små, små handlingar väcker min sympati respektive min anstöt? Jag har numer en lång lång lista, så akta er, jag har mina ögon på er.

I slutändan var det en ensam stund, i skymningen, vid en brinnande rishög som min text fick liv. Nu väntar jag med spänning på återkoppling från mina kurskamrater.


Kursträff 2

Så har jag varit på det andra kurstillfället av tre. Återigen roligt och lärorikt. En sak som slog mig var hur familjär gruppen var, pratsam och öppen, fast vi bara träffats en gång tidigare. Kanske har det med vårt gemensamma (smala) intresse, eller det faktum att man i så hög grad öppnar upp när man går en sådan här kurs. Man står ju rätt naken när andra ska kritisera det man formulerat.

Idag gick vi in på gestaltning. Hur beskriver man någonting, en sak eller en känsla, utan att använda dess namn? Hur tolkar de andra det man skrivit? Här kan man läsa mina texter om ett ting och en känsla.

Vi berörde också personbeskrivningar och hur man tecknar en karaktär, skillnaden mellan en rund och en platt karaktär. En rund karaktär, för de som inte känner till termen, är en personbeskrivning med mer djup, mer komplexitet. Den kan vara (precis som de flesta människor när man lär känna dem) mångbottnad och med överraskande egenskaper. Den platta karaktären är just platt, kanske till och med stereotyp. Jag tyckte det var väldigt svårt att teckna en rund karaktär i de korta övningar vi hann med på kurstillfället. Men det går säkert. Med lite övning! Själv jobbade jag med Pål, som besitter tre egenskaper som jag inte har (i så stor utsträckning). Pål är:
1. bitter,
2. vansinning,
3 dvärg.

Men den texten får ni inte se, bara fantisera om! Kanske skriva en rad eller två själva!
(Som man gärna sen får klistra in som en kommentar.)


Första kurstillfället!

Japp, så är det avklarat. Det första kurstillfället i skrivarkursen jag anmält mig till. Min första reaktion var, oj så många människor som är så duktiga på att skriva, och jag… och där tänkte jag sluta den meningen. Jag bestämde mig sen för att inte jämföra mig (i alla fall inte så mycket) och istället försöka bli inspirerad av de andras ordvänderi!

Fantastiskt kul var det i alla fall. Här finns några av de texter jag skrev under skrivövningarna. Kursen arrangeras av Medborgarskolan och vår kursledare heter Helga Härle. Det är en distanskurs, så det mesta av arbetet blir hemma, inklusive att läsa andras arbeten och kommentera via en kurswebb. Men det är också tre träffar då vi ses, vilket jag tycker är bra.


Jag är på’t igen

Nu är jag anmäld, på riktigt, med en riktig icke-automatgenererad bekräftelse, till en skrivkurs. Distans, men med tre träffar på riktigt. Riktigt riktigt kul.


Trist

Jag trodde jag hade anmält mig till en skrivkurs som skulle börja på torsdag. Men tydligen hade de ställt in kursen, och missat att ta bort anmälan på webben. Det var ingen avancerad kurs, en studiecirkel på Studiefrämjandet. Men jag hade sett fram emot den. Nu blev jag alldeles nere.