Subtilt Sympatisk

Det tog mig nästan en vecka att författa den text som skulle in på distanskursen. Själva skrivandet tog inte så lång tid, det fick max vara två A4. Men jösses vad jag gick och klurade på den.

Uppgiften var att utifrån ett fotografi, formulera en karaktär och beskriva denna som sympatisk och osympatiskt. Dessutom var det personens handlingar som skulle lyfta fram det sympatiska eller osympatiska. Min allra första tanke var att jag ville beskriva karaktären som sympatisk och osympatisk i samma historia, inte som två separata texter. Min hjärna slog en frivolt och jag började spåna den ena hemska historien efter den andra. En mor som behandlar sina barn extremt olika, mannen som var var snäll mot djur men misshandlade människor, och så vidare.

Var eftersom veckan led (bokstavligt talat) så började en tanke klia i bakhuvudet. Det var i det lilla jag ville beskriva det sympatiska och osympatiska. Vilka små, små handlingar väcker min sympati respektive min anstöt? Jag har numer en lång lång lista, så akta er, jag har mina ögon på er.

I slutändan var det en ensam stund, i skymningen, vid en brinnande rishög som min text fick liv. Nu väntar jag med spänning på återkoppling från mina kurskamrater.

Annonser

Freudiansk felsägning

Var inne en sväng på jobbet idag, träffade min handledare och åt lite lunch. Inget seriöst, lite småsnack inför jobbstarten. Vi ska ha ett riktigt handledarsamtal när jag börjar jobba. Men det gick liksom inte att helt undvika ämnet. Och vad gör jag? Jo, vid upprepade tillfällen kallar jag mitt avhandlingsarbete för exjobbet.


Odisciplinerad

Varför är jag så himla odisciplinerad? Här har jag bara någon timme på mig att effektivt skriva ner några rader. Vad gör jag? Facebookar, bloggsurfar och kollar upp stavningen av odisciplinerad i två och en halv timme!

Gah!

Kanske ska jag sänka förväntningarna istället och sikta in mig på 23 minuters skrivande. Med airporten (den där magiska manicken i datorn som gör att internetet kommer in i datorn) avslagen. Avslagen, låter det inte lite skumt, säger man verkligen så? Avslagen öl, avslagen airport…

Vänta nu, nu var du på väg igen… FOKUS!

Det kanske inte räcker att sätta mig i ett internetfritt rum. Jag skulle behöva sitta i ett rum fritt från min egen hjärna. Men det skulle väl inte bli så himla mycket skrivet då heller.

Är det någon som har något tips på hur man gör?


Kursträff 2

Så har jag varit på det andra kurstillfället av tre. Återigen roligt och lärorikt. En sak som slog mig var hur familjär gruppen var, pratsam och öppen, fast vi bara träffats en gång tidigare. Kanske har det med vårt gemensamma (smala) intresse, eller det faktum att man i så hög grad öppnar upp när man går en sådan här kurs. Man står ju rätt naken när andra ska kritisera det man formulerat.

Idag gick vi in på gestaltning. Hur beskriver man någonting, en sak eller en känsla, utan att använda dess namn? Hur tolkar de andra det man skrivit? Här kan man läsa mina texter om ett ting och en känsla.

Vi berörde också personbeskrivningar och hur man tecknar en karaktär, skillnaden mellan en rund och en platt karaktär. En rund karaktär, för de som inte känner till termen, är en personbeskrivning med mer djup, mer komplexitet. Den kan vara (precis som de flesta människor när man lär känna dem) mångbottnad och med överraskande egenskaper. Den platta karaktären är just platt, kanske till och med stereotyp. Jag tyckte det var väldigt svårt att teckna en rund karaktär i de korta övningar vi hann med på kurstillfället. Men det går säkert. Med lite övning! Själv jobbade jag med Pål, som besitter tre egenskaper som jag inte har (i så stor utsträckning). Pål är:
1. bitter,
2. vansinning,
3 dvärg.

Men den texten får ni inte se, bara fantisera om! Kanske skriva en rad eller två själva!
(Som man gärna sen får klistra in som en kommentar.)


Läser mer än jag skriver

Det är lite som på jobbet, jag läser och läser, och ändå känner jag att jag borde läsa lite mer innan jag sätter mig ner och skriver. Eller så är det bara så att jag har vanan inne. Att läsa alltså. Jag minns att jag som ung och skrivlysten läste om någon stor författare som deklarerade att denne inte läste andras böcker. Allt för att inte förlora sin egen fantasi och kreativitet. Jovisst, och jag tog denne författare (vilken jag inte minns vem det är) på orden och tänkte att det är kört för mig. Jag hade redan då ett rätt hyfsat track-record.

Nu när jag surfat runt och läst en del om skrivande inser jag att det för de allra flesta förhåller sig tvärtom. Generellt är tipsen att läsa mycket, för då blir man en bättre författare. Jag kan bara sträcka upp händerna i en tyst segergest á la Kalle (i Kalle och Hobbe) och tänka att det finns något jag knappast behöver utveckla. Annat än att kanske bli mer analyserande i mitt läsande.

Vad har jag läst nyligen då? En helt fantastisk bok. Av Stephen King. Och det är inte en skräck- eller spänningsroman, utan just en bok om att skriva, som heter… Att skriva. Jag tänker inte skriva en regelrätt recension, det finns det många andra som gjort. Jag kan bara konstatera att den 1. är mycket kort, till och med förvånansvärt kort för att vara en King-bok, 2. han har humor, och 3. den var väldigt inspirerande. Och därför slutar blog-inlägget här, och jag försöker istället ägna mig lite åt mitt eget skrivande.


Uppskjutande av uppgift

Jag har fått min första uppgift i skrivkursen. Vad gör jag? Skriver så pennan glöder?

Nej.

Läser en jättespännande bok! Och jag kan inte ens skylla på att den skulle vara relevant för kursuppgiften. Listigt va’!

Jag tänkte i alla fall tipsa om boken, som jag hittade på biblioteket när jag boksurfade där. (Boksurfa är något jag inte ägnat mig åt på flera år, men det är underbart, bara gå runt och kolla in spännande titlar. Biblioteket FTW!) Titeln på boken är ”Från Gossip Girl till Harry Potter – Genusperspektiv på ungdomslitteratur” av Maria Nilsson. Jag har bara kommit förbi förordet och genusteori-avsnittet. Men hittills har det varit så bra att jag nästan inte skrev det här blogg-inlägget.

Och igår då, skrev jag på kursuppgiften igår? Nej… jag läste en annan spännande bok av Olov Svedelid. Om hur man skriver spänningslitteratur. Men den var i alla fall inte helt irrelevant, intalar jag mig själv, eftersom en del av uppgiften jag fått är att skriva om en text och en av genrerna jag får välja bland är krim. Även om jag inte vet om jag kommer att välja den genren. Eftersom jag inte börjat på uppgiften.


Första kurstillfället!

Japp, så är det avklarat. Det första kurstillfället i skrivarkursen jag anmält mig till. Min första reaktion var, oj så många människor som är så duktiga på att skriva, och jag… och där tänkte jag sluta den meningen. Jag bestämde mig sen för att inte jämföra mig (i alla fall inte så mycket) och istället försöka bli inspirerad av de andras ordvänderi!

Fantastiskt kul var det i alla fall. Här finns några av de texter jag skrev under skrivövningarna. Kursen arrangeras av Medborgarskolan och vår kursledare heter Helga Härle. Det är en distanskurs, så det mesta av arbetet blir hemma, inklusive att läsa andras arbeten och kommentera via en kurswebb. Men det är också tre träffar då vi ses, vilket jag tycker är bra.