Skriva med Scrivener

Någonstans i cyberrymden, någon kväll, läste jag en kommentar om ett skrivverktyg som hette Scrivener. Jag har aldrig hittat tillbaka till just det bloginlägget. Men, jag har hittat till Scrivener, och testar det lite för tillfället. En trial-version som verkar höra till NaNoWriMo (National Novel Writing Month – stort skrivarjippo som jag tänkt blogga om men inte ännu hunnit). De som utvecklar Scrivener sponsrar NaNoWriMo. Listigt.

Vad är det då? En ordbehandlare? Nej, snarare ett skrivprojektverktyg. Och oj vad roligt jag har! Jag har en idé på en historia jag skulle vilja skriva. Hittills har jag plitat ner idéer, tankar och frågeställningar i en alldeles traditionell liten anteckningsbok (dock inte Moleskine). Men efter ett tag har jag märkt att jag tappar idéer, eftersom jag inte alltid orkar läsa igenom alla min kladdiga anteckningar. Det är kanske härmed uppenbart att jag inte arbetar med idén hela tiden. Texten skriver jag i ett känt ordbehandlingsprogram som börjar på W. Som många vet kan man i slutändan bli lite frustrerad på W.

Men nu, till det roliga. Jag installerar Scrivener och kan plötsligt lägga in alla mina lösryckta idéer på små virtuella kort, som är kopplade till text. Jag säger inte dokument här, för det är upp till mig att bestämma hur långa mina textbitar är. Så kan jag titta bara på korten och t ex sortera om dem, på en ‘korktavla’. Eller så tittar jag på den skrivna texten, i bitar, eller som helhet. Dessutom kan jag hålla reda på annan media (t ex bilder, ljudfiler, pdf …) som tillhör fakta/informationsinsamling, men inte själva historien. Det blev helt plötsligt min virtuella anteckningsbok, med den fördelen att jag kan se alltihop framför mig på en gång, och jag kan lätt arrangera om. Det enda jag saknar hittills, är möjligheten att göra mindmaps. Men jag får väl göra dem för hand och scanna av dem.

Dock bör sägas igen, det är inte ett ordbehandlingsprogram i den meningen att man kan jobba med formatering av sin text osv. Visst stöd finns, men när man är klar får man göra det i ett annat verktyg. Vilket passar mig bra.

Skulle det här funka för avhandlingen? Ja, kanske, det framgår att det i alla fall finns mallar för vetenskapliga dokument. Men det tarvar lite mer testande. Jag behöver koppling till ett referensverktyg, i mitt fall EndNote, för att jag ska känna mig bekväm. Det har jag inte hunnit undersöka ännu. Eftersom jag har haft så roligt hittills.

Som en extra liten bonus kan man lägga upp skrivmål, så man kan få lite schyssta siffror att jobba mot. Ingenjör som man är.


Tredje gången gillt

Sista kurstillfället i skrivarkursen. Det är lite tråkigt, samtidigt som jag hoppas att den frigjorda tiden gör att jag kan fokusera på att skriva annat är kursuppgifter. Det var återigen roligt att träffa de andra kursdeltagarna. Och sorgligt att det är slut, det känns som om vi just startat. Men, vi ska försöka hålla kontakten på olika sätt.

Vad sysslade vi med idag? Vi gjorde några övningar som handlade om början och slut, om att få till mitten. Vi tittade på fabel och intrig. Fabeln är det som berättas (skall alltså inte förväxlas med de där djurbefolkade sedelärande berättelserna), dvs stoffet i t ex en roman, medan intrigen är hur det berättas. Intrigen handlar om i vilken ordning man berättar saker, eller vad man utelämnar. Sen var det massor av andra begrepp vi snuddade vid, t ex cirkelkomposition, deus ex machina, inre och yttre konflikt. Givande helt enkelt.

Så här i efterhand, har jag lärt mig någonting? Ja, absolut. Exakt vad är kanske lite svårt att bena ut, det har pågått en lärprocess på flera plan. Jag kan i all fall konstatera att när jag nu läser gamla texter hittar jag förbättringsmöjligheter. För att inte tala om hur mitt läsande har förändrats till att bli mer analytiskt. Fast att hänge mig gör jag fortfarande, med viss åverkan på min sömn.


Back in Business

Nu kan det börja dyka upp inlägg som handlar om mitt skrivande i arbetet. Idag var första riktiga arbetsdagen efter nio månaders föräldraledighet. Dock kan det dröja lite, jag har väldigt mycket undervisning i november och december. Sen är det å andra sidan lugnare på undervisningsfronten under våren.

Idag hade jag i alla fall nöjet att få tala med vår nya hedersdoktor på KTH, Liam Bannon, som också forskar inom mitt område Människa-Datorinteraktion. Det var lite svårt att få ett bra samtal om mitt avhandlingsarbete, mitt minne av vad jag egentligen sysslar med är lite dimmigt så här efter föräldraledigheten. Men det var ändå mycket givande och han gav mig en puff i rätt riktning. Nu är det bara att sätta igång!


Tidningen Skriva Nr 1

Jag vet inte om det är ett bra omdöme, men igår kväll la jag mig i sängen med den klara föresatsen att bara bläddra lite, sen släcka och sova i hyfsad tid. Det slutade med att jag läste hela tidningen från pärm till pärm (om man kan göra det med tidningar). Jag är nöjd att jag passade på att teckna en helårsprenumeration när jag ändå var i farten.

Layouten på tidningen är käck, men inte för rörig. Alla artiklar har minst en helsida (förutom sidan om uppsnappat) och är markerade med en färgad rubrik uppe i ena hörnet, så man vet vad man läser och kan slå lite i tidningen. Det var en bra blandning av tips-sidor och författarporträtt. Längst bak fanns en frågespalt, där författarcoacher svarar på läsarnas frågor.

Jag lusläste nästan allt, och gillade det mesta. Det jag läste mer kursivt var blogg-skolan (jag har ju uppenbarligen redan lyckats sparka igång en wordpress-blog) och D.I.Y-delen, en lite skämtsam sida om hur man når ut om man blivit refuserad. D.I.Y-delen blev lite för krystad för min smak.

Dessutom gillade jag att det var väldigt fina fotografier i tidningen, speciellt de som tillhörde intervjun med Susanna Alakoski.

Citat ur tidningen som jag kommer att ta med mig:

”Jag är värd mitt eget skrivande”
(Artikeln om småbarnsår, sidan 43)

”… det är de som inte ger sig som till slut blir författare. Så envishet och disciplin är nog den oslagbara kombinationen.”
  (Susanna Alakoski, sidan 17)

Om man nu vill prenumerera och vara med från början är det hög tid att slå till, tidningen är slut på Pressbyrån och de gick just ut på Facebook att det bara finns 50 ex kvar.

Mitt exemplar kommer jag hålla hårt i.


Skriva är här!

Idag damp den ner, tidningen Skriva. Hurra!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blir inget mer skriva ikväll för mig, jag ska bara läsa.

Återkommer med omdöme.


Mörka platser

Jag har läst en bok igen. Eller flera egentligen, men nu tänkte jag bara skriva om en.

Jag har läst Dark Places av Gillian Flynn (tack för tips och lån Lövstugan). Eftersom jag nu har börjat på allvar fundera på skrivandet, så har det också börjat påverka mitt läsande. Visst, jag sugs fortfarande in i en alternativ värld, förlorar kontrollen att somna i vettig tid och går runt med historien i huvudet hela dagen. Men jag har också börjat analysera varför jag tycker att boken är bra, eller dålig (exempelvis De målade grottornas land av Jean M Auel, som har ett intressant tema, men som jag bara storknar av att läsa. Nej, jag vill inte igen veta att Ayla råkat dricka ceremonidrycken hos neandertalarna, nej, jag är faktiskt inte intresserad av oändliga uppräkningar av växter och deras medicinska användningsområde).

Huvudpersonen i Dark Places, är härligt osympatisk. Hon är småsint, bitter, grinig och kleptoman. Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen. Men samtidigt är hon så bra tecknad att jag ändå sympatiserar med henne. Boken är fylld av svart humor, och samtidigt är den nattsvart, obehaglig och äcklig. Boken är också bra uppbyggd, den hoppar mellan nutid och dåtid, kapitelvis, ur olika personers berättarsynvinkel. Som läsare kan man bara bita sig på naglarna (vilket är svårt när man håller en bok), och önska att man kunde gå in och styra upp det som inte borde behöva gå käpprätt åt helvete. Det är lustigt, för man vet redan när man börjar läsa att familjen kommer att stryka med, ändå lyckas författaren få mig att (lönlöst) hoppas att det inte ska ske. Det är skickligt!

Det sista jag vill säga om boken handlar om språket. Gillian Flynn är lysande på att måla med orden, att använda metaforer och att skriva korta meningar. Inte hela tiden. Men så där så att det blir fart i läsandet. Det gillar jag. Korta meningar. Flera gånger satt jag och tänkte att så där skulle jag också vilja skriva.

Jag kan varmt rekommendera boken (oavsett om man bara vill läsa en bra bok eller läsa en välskriven bok för att analysera den) och tänker sluta nu innan jag avslöjar för mycket av handlingen.