Vägar till det rätta ordet

Det är mycket vetenskapliga artiklar nu. Och en ständig oro att jag inte har skrivit någonting, inte något alls, på min avhandling. I någon mån har i alla fall dumsurfningen minskats och produktiviteten ökat. Och det där med att skriva vetenskapliga artiklar på engelska är lite spännande. Då syftar jag inte på innehåll, utan snarare på språket.

Mitt modersmål är svenska, jag behärskar det ganska bra skulle jag säga, åtminstone har jag ett, enligt högskoleprovet, årligen beprövat gott ordförråd. Språket för min forskning, i alla fall avrapporteringen av den, är engelska. Det rimmar ju ganska bra med att den mesta kurslitteraturen, och numer andras vetenskapliga artiklar också är på engelska. Facktermerna är på engelska. Bara facktermer tenderar ju att bli lite torrt, så man får ju förgylla sidorna med lite fluff också, linking words och andra ord.

Det är lite av en bipolär akt att skriva på engelska för mig. Min engelska har nu nått sådana glänsande höjder (ja, jag överdriver) att jag ibland hittar det engelska ordet före det svenska. Eller så hittar jag ett svenskt ord, men inget engelskt. Eller så hittar jag inga ord alls. Det är lite som om jag varken skriver på engelska eller svenska. Eller både och. Hittar jag ord på svenska använder jag mig oftast av Folkets lexikon (ja, jag är lokalpatriotisk). Lättast är det om jag hittar något närliggande ord på engelska, då använder jag mig av synonymordlistan i min dators ordbok. Växlar vilt mellan ordboksdelen och synonymordlistan, ibland blir jag så medryckt av betydelser att jag kommer bort från ordet jag söker. Det är ju svårt, att läsa in konnotationerna hos ord. Därför är jag väldigt förtjust i Wordnik, ett ypperligt ordprojekt på webben, med exempel på ordens användning. Nu finns det ganska många ordböcker på nätet, länge missbrukade jag dictionary.com, men numer är nog onelook vinnaren, när jag inte myser på wordnik det vill säga.

Annonser

Tips på skrivkurs

Huvudet dunkar, ena örat hör dubbelt och snytpapprena är snart slut. Jag är oändligt och olyckligt förkyld. Extra surt en dag som är solig och välkomnande och när vildmarksmässan är i full blom i Älvsjö. Men vad är väl en bal på slottet…

Därför passar jag på att tipsa om att min vän Gunnika, som har äventyrat ett helt år, och som säkert står just nu på vildmarksmässan och pratar, kommer att anordna en del äventyr i år som man kan följa med på. Oj, lång mening. Kort sammanfattning: Åk på en häftig skrivkurs i frilufsandets tecken på Finnhamn!

Så här ser tydligen hennes monter ut. Men den får jag inte se. Bilden har jag snott från hennes blog.

Själv ska jag nu sjunka ner under en filt och läsa om äventyr istället.


Jag antar utmaningen!

Nu har jag funderat klart. Jag tänker anta utmaningen, att skicka något med posten, varje dag (förutom söndagar) under hela februari månad. Någon annan som hakar på?

Vill ni skicka något till mig kan ni göra det på:

Elina Eriksson
Prästgårdsvägen 64
147 40 TUMBA


Efterfest

Har precis skickat iväg en novell till tidningen Skrivas novelltävling. Jag drabbades av en idé för några veckor sen, skrev ner det i ett dokument och glömde nästan bort det hela. Nu ikväll öppnade jag upp dokumentet igen och det blev några få ändringar, sen fick den vara good enough! 🙂

För er som inte skrivit något ännu, finns det fortfarande tid. Deadline är den 28 januari och temat för novellen är FESTEN. Det borde inte ta allt för lång tid att skriva. Novellen får vara max 4000 tecken inklusive mellanslag. Typ en A4.

Lycka till och kommentera gärna om ni skickar in en novell!


Bokresan, jag önskar jag kunde

Mer om läsande! Här är en knytkonferens, Bokresan, som  jag gärna skulle åka på. Tyvärr föddes min son några veckor förtidigt förra året. Så hans första födelsedag infaller under resan. Känner att jag inte riktigt vill missa det.

Jag får drömma om att det blir fler konferenser!


Skriva med Scrivener

Någonstans i cyberrymden, någon kväll, läste jag en kommentar om ett skrivverktyg som hette Scrivener. Jag har aldrig hittat tillbaka till just det bloginlägget. Men, jag har hittat till Scrivener, och testar det lite för tillfället. En trial-version som verkar höra till NaNoWriMo (National Novel Writing Month – stort skrivarjippo som jag tänkt blogga om men inte ännu hunnit). De som utvecklar Scrivener sponsrar NaNoWriMo. Listigt.

Vad är det då? En ordbehandlare? Nej, snarare ett skrivprojektverktyg. Och oj vad roligt jag har! Jag har en idé på en historia jag skulle vilja skriva. Hittills har jag plitat ner idéer, tankar och frågeställningar i en alldeles traditionell liten anteckningsbok (dock inte Moleskine). Men efter ett tag har jag märkt att jag tappar idéer, eftersom jag inte alltid orkar läsa igenom alla min kladdiga anteckningar. Det är kanske härmed uppenbart att jag inte arbetar med idén hela tiden. Texten skriver jag i ett känt ordbehandlingsprogram som börjar på W. Som många vet kan man i slutändan bli lite frustrerad på W.

Men nu, till det roliga. Jag installerar Scrivener och kan plötsligt lägga in alla mina lösryckta idéer på små virtuella kort, som är kopplade till text. Jag säger inte dokument här, för det är upp till mig att bestämma hur långa mina textbitar är. Så kan jag titta bara på korten och t ex sortera om dem, på en ‘korktavla’. Eller så tittar jag på den skrivna texten, i bitar, eller som helhet. Dessutom kan jag hålla reda på annan media (t ex bilder, ljudfiler, pdf …) som tillhör fakta/informationsinsamling, men inte själva historien. Det blev helt plötsligt min virtuella anteckningsbok, med den fördelen att jag kan se alltihop framför mig på en gång, och jag kan lätt arrangera om. Det enda jag saknar hittills, är möjligheten att göra mindmaps. Men jag får väl göra dem för hand och scanna av dem.

Dock bör sägas igen, det är inte ett ordbehandlingsprogram i den meningen att man kan jobba med formatering av sin text osv. Visst stöd finns, men när man är klar får man göra det i ett annat verktyg. Vilket passar mig bra.

Skulle det här funka för avhandlingen? Ja, kanske, det framgår att det i alla fall finns mallar för vetenskapliga dokument. Men det tarvar lite mer testande. Jag behöver koppling till ett referensverktyg, i mitt fall EndNote, för att jag ska känna mig bekväm. Det har jag inte hunnit undersöka ännu. Eftersom jag har haft så roligt hittills.

Som en extra liten bonus kan man lägga upp skrivmål, så man kan få lite schyssta siffror att jobba mot. Ingenjör som man är.


Tidningen Skriva Nr 1

Jag vet inte om det är ett bra omdöme, men igår kväll la jag mig i sängen med den klara föresatsen att bara bläddra lite, sen släcka och sova i hyfsad tid. Det slutade med att jag läste hela tidningen från pärm till pärm (om man kan göra det med tidningar). Jag är nöjd att jag passade på att teckna en helårsprenumeration när jag ändå var i farten.

Layouten på tidningen är käck, men inte för rörig. Alla artiklar har minst en helsida (förutom sidan om uppsnappat) och är markerade med en färgad rubrik uppe i ena hörnet, så man vet vad man läser och kan slå lite i tidningen. Det var en bra blandning av tips-sidor och författarporträtt. Längst bak fanns en frågespalt, där författarcoacher svarar på läsarnas frågor.

Jag lusläste nästan allt, och gillade det mesta. Det jag läste mer kursivt var blogg-skolan (jag har ju uppenbarligen redan lyckats sparka igång en wordpress-blog) och D.I.Y-delen, en lite skämtsam sida om hur man når ut om man blivit refuserad. D.I.Y-delen blev lite för krystad för min smak.

Dessutom gillade jag att det var väldigt fina fotografier i tidningen, speciellt de som tillhörde intervjun med Susanna Alakoski.

Citat ur tidningen som jag kommer att ta med mig:

”Jag är värd mitt eget skrivande”
(Artikeln om småbarnsår, sidan 43)

”… det är de som inte ger sig som till slut blir författare. Så envishet och disciplin är nog den oslagbara kombinationen.”
  (Susanna Alakoski, sidan 17)

Om man nu vill prenumerera och vara med från början är det hög tid att slå till, tidningen är slut på Pressbyrån och de gick just ut på Facebook att det bara finns 50 ex kvar.

Mitt exemplar kommer jag hålla hårt i.