Det kunde ha varit annorlunda

Tänk vad jag har slarvat med bloggandet. Tror det beror på att stressen har legat som ett våtvarmt omslag kring mig. Det och en enveten förkylning.

Har inte riktigt kommit igång med omskrivningen av avhandlingen, men snart så. Satt idag och fnulade ihop en ny tidsplan, som nog är mer genomförbar. Ska ha handledningsmöte i morgon. Kanske blir det sparken i baken jag behöver.

Men jag har skrivit! Jag har gått min allra sista doktorandkurs. Sorgligt men sant. Doktorandkurser brukar föranleda lite skrivövningar, så även denna gång. Kursen, som gavs i Linköping, av den eminenta Steve Woolgar, hette ”It Could Be Otherwise!”. Fantastiskt namn, fantastiskt rolig kurs, fantastiskt lättsvåra övningar. Den första inlämningen gavs på tisdagen och skulle vara färdig onsdag eftermiddag. Vi skulle gå ut i världen, fånga in ett objektivt fakta, noga beskriva hur vi fångade in faktat och föra med oss faktat till klassen. Kanske bör nämnas att kursen var i ämnet Science and Technology Studies, med en rejäl sväng av socialkonstruktionism. Ofattbart svårt att finna ett fakta som inte var socialt konstruerat, om än inte så genom vårt språk.

Andra skrivuppgiften gällde att gå ut i världen och finna något som inte kunde vara annorlunda. Även detta förvånansvärt svårt. Men roligt! Och tänkvärt. Vad jag fångade? Att jag inte kunde fånga något fakta. Och att det faktum, att ett fakta är social konstruerat, inte kunde vara annorlunda.

Annonser

Slutseminarium

Nu har jag haft mitt slutseminarium. Jag har också haft två flera (jag glömde posta, vad säger det om hur jobbigt det var) dagar att darra tillbaka på. Det gick jättebra. Förvisso blev min avhandling rejält kritiserad och manglad. Men på ett mycket mycket bra sätt! Konstruktivt. Min diskutant var påläst, trevlig och gick ut stenhårt med att berätta på vilka punkter min avhandling var svag. Sen ägnade vi resten av slutseminariet åt att skriva om innehållsförteckningen på en whiteboard. Och ju längre seminariet gick, ju mer avslappnad blev jag, och trygg i att jag faktiskt kunde försvara mig själv och min utgångspunkt. Från vad jag har hört när jag gått runt på kontoret så var det inte bara jag som fick mig en tankeställare, vilket är trevligt. Att seminariet varit givande även för de som varit där och lyssnat.

Den huvudsakliga kritiken var att min avhandling var skriven som en reseberättelse, min resa till att bli forskare, snarare än en plattform som jag kan försvara och utgå ifrån. Hursomhelst så vilar jag tryggt i att jag tycks ha allt viktigt i avhandlingen. Jag behöver bara skriva om allt. Så det blir en ännu bättre struktur och argumentation. Och det ska jag nog lyckas med. Lite stressigt, ja, men görligt helt klart. Tjoho! Nu går jag in i skriva om-fasen (förutom några få stycken jag inte hade hunnit med).