Inte så pjåkigt för en söndag

Jag skriver sällan på helger. Men där helgen lyckade jag skriva lite både igår och idag. Hurra! Så här kommer lite ordräkning. Det är nära nu. Jag kanske har två eller tre kapitel kvar att skriva. Jag har ändrat slutmålet, både i antal ord och slutdatum. Det borde inte var så svårt att bli klar snart, bara jag lägger manken till.

Fatta, jag har skrivit mer än 60K (mer eller mindre) sammanhängande ord.

Sen får texten vila lite, innan jag redigerar en första gång. Jag har en hel del saker jag behöver kolla upp också, lite efterforskning i bland annat försäkringsfrågor. Efter det, då blir det till att skicka manuset till provläsare. Någon som känner sig hugad?


Pendeltåget igen

Klev av pendeltåget igen. Som vanligt. Bad idea. Insåg där, med benet i luften över avgrunden mellan perrong och tåggolv att jag inte alls var så när slutet på mitt manus som jag hade trott. Istället för att skriva på näst sista kapitlet så håller jag tydligen på med näst-näst-näst-näst-näst sista kapitlet. Försöker intala mig själv att det är ju inte en hel bok vi talar om, det är några få futtiga kapitel. Eller hur. Dessutom kommer det bli ett bättre slut. Eller hur.

Jag hade ett samtal över köksbordet med mannen om det. Han har läst de första kapitlen, för länge sen, och står först i läsarlistan. Jag försökte beskriva mitt problem och hans kommentar var att det var svårt att veta vad som var bäst. Han måste nog läsa först. Det hjälpte mig inte så mycket, för då måste jag ju skriva först.

Samtidigt kom det plötsligt in lite energi i skrivandet igen. Eller skrivandet, det blev inte så mycket mer skrivande igår, men jag tänkte i alla fall på texten. Halva kvällen. I morse började jag plita ner anteckningar på bussen till jobbet. Nä, ta mig tusan, nu tänker jag avsluta det här manuset. Så jag får börja på nästa.