Nostalgitripp

Jag har ju avslöjat att jag har massa dagböcker sparade i en flyttkartong. De finns inte hemma hos mig just nu, men häromdagen kom en kasse från mitt ena föräldrahem med blandat bös. Överst låg en anteckningsbok. Det var någon slags blandning av dagbok, diktutkast, körskoleteoripluggande och franska verb. Jag kan retrospektivt med ganska god objektivitet säga att det mesta jag skrev var… eh tonårsmässigt. Några få guldkorn finns dock. Understundom tänkte jag kanske dela med mig av något som jag tycker om. Behöver inte vara bra alla gånger. Men någonstans har väl alla författare börjat. Så nedan är ett litet historiskt bidrag (jag har inte redigerat ett uns):

”Vem var det som födde idén om det skrivna ordet inom mig? Hur ofta har jag inte stått och tänkt på alfabetet och drömt mig bort i skapandet av de perfekta meningarna. De som sa allt, de som hänryckte, de som födde drömmarna. Svindlande höjder, att stå och stirra ut över fantasins landskap. Oändliga möjligheter till liv, hopp och äventyr. Följsamma och smekande är orden, de förvrider min själ och lurar min intelligens.

Men ibland, som en evig kurragömmalek, finns de inte där. Bakom lyckta dörrar, under de tyngsta stenar. Som bortglömda minnen retar de mig, med små små ledtrådar.

En dag ska jag finna dem och  min inre gejser av tankar och idéer sättas på svart på vitt. Oberoende om jag idag tror på det.

31/5-1999″

Min inre gejser? Är det bara jag som får konstig associationer?

Men det är kul, jag minns ju att jag skrev, men inte vad. Allra roligast var nog den långa utläggningen om ett par vader som tydligen hade fått mig att gå igång på en Taizé-resa. Kanske dags att hämta hem den där flyttkartongen.