Det här med komma

Avhandlingen har varit hos språkgranskarna, det visade sig vara två, ett par som jobbade tillsammans. Och jag har uppenbarligen problem med komma. Ni vet, det där lilla luriga tecknet som man (läs jag) tydligen borde använda mig mer av. Annars var det inte fullt så mycket ändringar som jag hade trott. En del ordföljder som kastades om, och några språkliga förbättringar, som ”the whole organization”, som byttes till ”the entire organization”. Språkgranskningen var helt enkelt mycket bra övning. Jag blir nästan sugen på att gå en språkkurs igen. Engelska till exempel.

Titeln är också satt nu, med lite hjälp från språkgranskarna. Och titeln är: Situated Reflexive Change – User-centred Design in(to) Practice. Flådigt va!

Nu sitter jag och gnetar med det sista. Saker jag hittat som verkligen inte är bra, klämmer in några sista referenser. Imorgon tänker jag börja sätta avhandlingen i InDesign. Får se hur det går. Snart är det över. Snart.

Annonser

Och det är inte ens min text

Jag har haft rejält med födslovåndor, och det har inte ens varit min egen text. Mina fantastiska exjobbare som jag handleder i grupp har kämpat de senaste veckorna för att få ihop sina exjobbsrapporter (okej, det heter examensarbete på finspråk, jag vet). De här kämpat och jag har plågats. Plitat kommentarer i marginalen att de behöver jobba med språket, kanske formulera om meningen, hitta ett annat ord.

Jag får ingen tid att rätta språket, mitt handledande ska inskränka sig till det vetenskapliga. Samtidigt, språket blir så himla viktigt när det gäller att föra en argumentation. Det har varit en svår balansgång för mig, som gärna kastar mig in i språkliga detaljer. Tack gode gud för att ingen av dem är särskrivare i alla fall!

Nu är det snart klara, nästa vecka blir det muntlig presentation och opponering. Lite mer filande och sen flyger de ut. Ska bli både skönt och sorgligt. Ett är i alla fall säkert, jag har lärt mig massor och kommer bli en bättre handledare nästa gång.

Och nu kanske jag kan börja skriva på avhandlingen på allvar…