Handskrivet

Nu kommer ett nostalgiskt blogginlägg igen. Det där om tiden innan datorn. I all fall för mitt skrivande. Jag har här hemma en och en halv anteckningsbok med dikter. Skrivna av mig själv under sådana där svåra tonårsår. Noga nedplitade, för hand, med blått bläck. Förvånansvärt sällan tar jag ner de där böckerna från översta bokhyllan och läser i dem. Det kanske finns en anledning. Låt mig uttrycka mig så här, det är inte alltid jag lyckas läsa utan att en svag rodnad sprider sig över mina kinder. De allra pinsammaste kan jag faktiskt inte delge här. Det får bli några andra, lite så där lagom utlämnande. Nog pladdrat, här kommer en av de bättre:

ENSAMHET
Mitt brott
var att inte vara som dom
Min rättegång
skedde under min frånvaro
Mitt straff är livslångt
(1995-08-30)

 Tydligen gillade jag skolan mycket, jag skrev dikter på lektionerna också:

SKOLPOEM
Här sitter jag och spyr galla
över livet, regnet och mina fötter kalla

Tristessen hägrar över min dystra själ
Många tråkiga timmar, som jag måste slå ihjäl
(1995-10-03)

Nog med diktnostalgi. Jag har länge funderat på att skriva ett riktigt brev, till en av mina gamla brevvänner. Vi har varandra på facebook nu, men hör inte av oss lika ofta som vi gjorde när vi skrev brev. Ett tag, med lite hjälp av min kompis, hade jag sisådär 13-14 brevvänner på gång samtidigt. Alla utom en har jag tappat kontakten med. Så kom jag att läsa följande blogginlägg av Nene Ormes. Hon ska delta i en utmaning att under hela februari, varje dag (utom söndagar) skicka något via posten. Den riktiga posten. Ett brev, kort, tidningsurklipp. Och att svara på alla brev man får. Jag är sjukt sugen på att delta. Har en dag på mig att fundera. Men bli inte förvånad om det skulle dyka upp ett riktigt brev i postlådan.

Annonser

4 kommentarer on “Handskrivet”

  1. Gunnika skriver:

    Oh, intressant inlägg! Klart du ska vara med! Det händer något när man skriver för hand istället för på datorn. Det blir mer…. ärligt kanske? Jag håller med om att det skickas för lite snigelpost numera. Det jag kan sakna är vykort från jordens alla hörn man får när folk har varit ute och rest…..

    • skrivaom skriver:

      Hej Gunnika!

      Vi har börjat skicka vykort från barnen, nu när vi reser. Det går oftast bara till far- och morföräldar. Likaledes får de vykort ibland och det är minsann uppskattat. Ja, jag vet inte hur jag ska hitta tiden just i februari, men jag kanske får klämma ihop mina 24 brev/kort/whatever så de kommer mer mot slutet av februari. Du får mejla mig din adress (hittade dig inte på hitta.se) så kanske kommer det ett mejl!

      kram

  2. Myra Windahl skriver:

    Ojdå, blir visst tvungen att skicka dig min adress, för ett sånt brev vill jag absolut gå och hoppas på! Har också mina ”små svarta”-böcker från tonårstiden, även om jag inte diktade. Men djup det var man på den tiden minsann.


Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s