Odisciplinerad

Varför är jag så himla odisciplinerad? Här har jag bara någon timme på mig att effektivt skriva ner några rader. Vad gör jag? Facebookar, bloggsurfar och kollar upp stavningen av odisciplinerad i två och en halv timme!

Gah!

Kanske ska jag sänka förväntningarna istället och sikta in mig på 23 minuters skrivande. Med airporten (den där magiska manicken i datorn som gör att internetet kommer in i datorn) avslagen. Avslagen, låter det inte lite skumt, säger man verkligen så? Avslagen öl, avslagen airport…

Vänta nu, nu var du på väg igen… FOKUS!

Det kanske inte räcker att sätta mig i ett internetfritt rum. Jag skulle behöva sitta i ett rum fritt från min egen hjärna. Men det skulle väl inte bli så himla mycket skrivet då heller.

Är det någon som har något tips på hur man gör?

Annonser

Läser mer än jag skriver

Det är lite som på jobbet, jag läser och läser, och ändå känner jag att jag borde läsa lite mer innan jag sätter mig ner och skriver. Eller så är det bara så att jag har vanan inne. Att läsa alltså. Jag minns att jag som ung och skrivlysten läste om någon stor författare som deklarerade att denne inte läste andras böcker. Allt för att inte förlora sin egen fantasi och kreativitet. Jovisst, och jag tog denne författare (vilken jag inte minns vem det är) på orden och tänkte att det är kört för mig. Jag hade redan då ett rätt hyfsat track-record.

Nu när jag surfat runt och läst en del om skrivande inser jag att det för de allra flesta förhåller sig tvärtom. Generellt är tipsen att läsa mycket, för då blir man en bättre författare. Jag kan bara sträcka upp händerna i en tyst segergest á la Kalle (i Kalle och Hobbe) och tänka att det finns något jag knappast behöver utveckla. Annat än att kanske bli mer analyserande i mitt läsande.

Vad har jag läst nyligen då? En helt fantastisk bok. Av Stephen King. Och det är inte en skräck- eller spänningsroman, utan just en bok om att skriva, som heter… Att skriva. Jag tänker inte skriva en regelrätt recension, det finns det många andra som gjort. Jag kan bara konstatera att den 1. är mycket kort, till och med förvånansvärt kort för att vara en King-bok, 2. han har humor, och 3. den var väldigt inspirerande. Och därför slutar blog-inlägget här, och jag försöker istället ägna mig lite åt mitt eget skrivande.


Första kurstillfället!

Japp, så är det avklarat. Det första kurstillfället i skrivarkursen jag anmält mig till. Min första reaktion var, oj så många människor som är så duktiga på att skriva, och jag… och där tänkte jag sluta den meningen. Jag bestämde mig sen för att inte jämföra mig (i alla fall inte så mycket) och istället försöka bli inspirerad av de andras ordvänderi!

Fantastiskt kul var det i alla fall. Här finns några av de texter jag skrev under skrivövningarna. Kursen arrangeras av Medborgarskolan och vår kursledare heter Helga Härle. Det är en distanskurs, så det mesta av arbetet blir hemma, inklusive att läsa andras arbeten och kommentera via en kurswebb. Men det är också tre träffar då vi ses, vilket jag tycker är bra.


Lysande texter

Jag har så lysande tankar och texter i mitt huvud under dagarna. De väller fram och rumlar runt men hittar inte ner på papper.

Men, säger ni kära läsare, du får ta till vana att alltid ha med dig en anteckningsbok (allra helst Moleskine, det verkar vara poppis hos kreativa personer). Visst svarar jag, men var?

Min högra byxficka är upptagen av min mobiltelefon, som bör förvaras nära, men utom synhåll, då den trots sitt tråkiga yttre, tydligen ser ut som en bitring. I den vänstra fickan förvaras allehanda småprylar som räddats ur det lilla svalget. Likaledes ligger där ett antal torra, eller blöta papperstussar, redo för att torka snor, kräckel eller matrester ur valfritt barns ansikte.

Jag skulle kanske kunna lägga anteckningsboken på en strategiskt central plats. Men det måste vara utom syn- och räckhåll för en treåring. Annars är snart anteckningsboken fylld av chiffrerad text. (Jag vet pappa, att du gärna här vill föra upp ”the White Album”. Men jag tycker resultatet blev mer… färgglatt än originalet. Dessutom borde det vara preskriberat vid det här laget.)

Så kommer vi till själva skrivögonblicket. Som aldrig kommer att inträffa. Då en anteckningsbok, tillika penna plötsligt blir högvilt för tre- respektive nollåringar. Och det hjälper inte att ge upp verktygen för att hitta något annat att skriva med. Då förflyttas nämligen fokus omedelbart till det jag har för händerna. Dessutom är det svårt att få loss pappersmassa även ur en tandlös gom. För att inte tala om att den är svår att återanvända. I alla fall för de flyktiga tankar som vi det här laget har tröttnat och emigrerat till bördigare marker.

Och allt detta har jag redan formulerat en gång idag. Fast bättre.