Läser mer än jag skriver

Det är lite som på jobbet, jag läser och läser, och ändå känner jag att jag borde läsa lite mer innan jag sätter mig ner och skriver. Eller så är det bara så att jag har vanan inne. Att läsa alltså. Jag minns att jag som ung och skrivlysten läste om någon stor författare som deklarerade att denne inte läste andras böcker. Allt för att inte förlora sin egen fantasi och kreativitet. Jovisst, och jag tog denne författare (vilken jag inte minns vem det är) på orden och tänkte att det är kört för mig. Jag hade redan då ett rätt hyfsat track-record.

Nu när jag surfat runt och läst en del om skrivande inser jag att det för de allra flesta förhåller sig tvärtom. Generellt är tipsen att läsa mycket, för då blir man en bättre författare. Jag kan bara sträcka upp händerna i en tyst segergest á la Kalle (i Kalle och Hobbe) och tänka att det finns något jag knappast behöver utveckla. Annat än att kanske bli mer analyserande i mitt läsande.

Vad har jag läst nyligen då? En helt fantastisk bok. Av Stephen King. Och det är inte en skräck- eller spänningsroman, utan just en bok om att skriva, som heter… Att skriva. Jag tänker inte skriva en regelrätt recension, det finns det många andra som gjort. Jag kan bara konstatera att den 1. är mycket kort, till och med förvånansvärt kort för att vara en King-bok, 2. han har humor, och 3. den var väldigt inspirerande. Och därför slutar blog-inlägget här, och jag försöker istället ägna mig lite åt mitt eget skrivande.

Annonser

Uppskjutande av uppgift

Jag har fått min första uppgift i skrivkursen. Vad gör jag? Skriver så pennan glöder?

Nej.

Läser en jättespännande bok! Och jag kan inte ens skylla på att den skulle vara relevant för kursuppgiften. Listigt va’!

Jag tänkte i alla fall tipsa om boken, som jag hittade på biblioteket när jag boksurfade där. (Boksurfa är något jag inte ägnat mig åt på flera år, men det är underbart, bara gå runt och kolla in spännande titlar. Biblioteket FTW!) Titeln på boken är ”Från Gossip Girl till Harry Potter – Genusperspektiv på ungdomslitteratur” av Maria Nilsson. Jag har bara kommit förbi förordet och genusteori-avsnittet. Men hittills har det varit så bra att jag nästan inte skrev det här blogg-inlägget.

Och igår då, skrev jag på kursuppgiften igår? Nej… jag läste en annan spännande bok av Olov Svedelid. Om hur man skriver spänningslitteratur. Men den var i alla fall inte helt irrelevant, intalar jag mig själv, eftersom en del av uppgiften jag fått är att skriva om en text och en av genrerna jag får välja bland är krim. Även om jag inte vet om jag kommer att välja den genren. Eftersom jag inte börjat på uppgiften.


Haiku-Paiku

Jag satt häromdagen och lekte lite med Haiku-dikter. Kanske är det min teknologiska sida som gillar det ganska begränsade formatet. Det finns lite olika definitioner av Haiku och jag har följt den jag lärde mig på gymnasiet med tre rader, där varje rad har ett visst antal stavelser. Den första raden fem, den andra sju och den tredje fem stavelser, alltså 5-7-5. Ett litet exempel:

Här sitter jag nu
Och skriver denna Haiku
som jag sen suddar

Det är inte så underligt att jag får sudda, det finns några saker som inte riktigt lirar. Man ska till exempel inte ha personliga pronomen i dikten. Dessutom borde det finnas en årstidsangivelse. Mer om Haiku kan man läsa om på Svenska Haiku Sällskapets sida. Men hur i jösse namn hann du med det här kanske ni undrar. Ja, det kan vara svårt att dikta om dagarna, men här är en förklaring:

Barnet fick en Bic
avledande manöver
fyrfärgstidsdikter

Haiku, ska enligt tradition handla om naturen eller vardagliga ting och gärna ha en överraskning i sig (är det bara jag som tänker Kinderägg här?). Det närmaste jag komma denna gång var detta:

Solstrimma smeker
sommarsöt sav längs stammen
björken ska fällas

Sen var jag tvungen att jaga efter någon som hittat till kabelhärvan bakom datorn.

Nu ska jag använda mig av lite omvänd psykologi för trotsiga treåringar. Ni får INTE lämna en Haiku i kommentarsfältet! Aldrig i livet!


Lite tips på bekostnad av sömn

Jag hade inte tänkt blogga ikväll. Jag hade tänkte gå och lägga mig tidigt och läsa. Men så satte jag mig framför datorn och skulle bara… och helt plötsligt har jag dragits med i en blogg-surfarström, där jag obarmhärtigt hittar mer och mer saker att läsa. Det är nästan så att man kan misstänka att någon har tänkt på det där.

Det finns väldigt många som är generösa och delar med sig av tips kring skrivande, och ikväll skickar jag en vidare. Amanda Hellberg har i sin blogg samlat länkar till 10-i-topp-tips för olika genrer.

Nu blir det inga fler bara.

Okej, lite senare, jag hittade den här också, en samling från bloggar som handlar om att skriva.

Nu, på riktigt, inga fler bara.


Skriva skriva skriva

Det är ju knappast bara jag som vill komma igång med skrivandet, kan man konstatera. Söker man på google (”komma igång med skrivandet”) får man 155 000 träffar. Många av träffarna (nej, jag har inte läst alla) ger tips på övningar för att komma igång. Det kommer nog bli flera inlägg framöver om dylika övningar, när jag blivit lite varm i kläderna. Nu tänkte jag avslöja lite målsättning istället.

Min målsättning med den här bloggen är ju att få igång mitt skrivande. Min tes är att man blir bättre med övning och om jag kommer igång med kreativiteten kommer det spilla över på annat som jag vill skriva. Nu har jag inte tänkt att strikt skriva ett inlägg per dag, som andra gör, men kanske ett par inlägg i veckan. Dels är själva skrivandet av inläggen en övning i sig, och dels ser jag att utforskandet (jag höll på att skriva researchar, men det kan jag ju inte göra) av området är en inspirationskälla. Dessutom lär jag lära mig en del nyttiga tips på vägen.

Ett exempel på någon som gått långt i sin strävan att skriva något varje dag är Richard P. Gabriel. Han har skrivit en dikt per dag i flera år, men verkar åtminstone ödmjuk inför resultatet. Jag har inte hunnit läsa allt, och dikter på engelska har jag svårt att bedöma, men jag är imponerad av skrivdrivet. Ett sånt skrivdriv vill jag också ha!