Brevlycka

Tänk vad glad jag blir när det dyker upp brev som svar på de jag skickade i februari som en del av utmaningen.

Korrespondanskort med Kungsfiskare

Med klistermärken dessutom, som det brukade vara i breven man fick ”förr”. Det värmer i hjärtat!

Annonser

Så länge jag inte skriver är det väl inte vänsterprassel?

Jösses vad det ska vara svårt att skriva just nu! Jag kommer igång, känner flyt, och så tappar jag allt igen. Den här gången var det helgen. Det är svårt att hitta skrivtid på helgen för mig helt enkelt. Jag kanske bara ska acceptera att det inte blir något skrivet på helgerna. Sen har vi haft en dag med huvudvärk följt av en dag utan tågresa och med återkoppling på ett manus som en kompis skriver. Men det var kul!

Dessutom drömde jag en helt fantastisk dröm i helgen, som jag har burit med mig och utforskat i ett par dagar. Vilket uppslag till en alldeles ny berättelse. En, tja vad ska jag kalla det, en science fiction i svensk miljö. Det är första gången jag ens haft den minsta lilla aning om att det skulle kunna gömma sig sånt där star trek i min lilla skalle. Men, jag ska nog inte vänsterprassla allt för länge. Dags att återvända till det manus jag jobbar med just nu, och spara den här söta karamellen till framtiden. Jag får bara hoppas att inte myrorna får tag på den. Over and out.


Äntligen!

Februari månad är slut, och jag kan gå tillbaka till min vanlig skrivlunk. Jag ska inte säga att jag är missnöjd med februari. Det har varit fantastiskt roligt att skriva och få brev. Riktiga brev. Lite kan jag gräma mig att jag inte fick tag på något vettigt brevpapper förrän månaden nästan var över. Men ett så dyrt och fint brevpapper kanske är ett incitament att skriva brev lite oftare än vart tionde år eller så. Vem vet, det kanske blir A Month of Letters nästa år.

Vad har jag lärt mig av den här utmaningen? Att man lätt får skrivkramp i handen när man är otränad. Att det finns en massa människor där ute med fantastiska handstilar. Jag blir riktigt avundsjuk. Att de flesta verkar tycka det är trevligt att få brev, till och med ekorrar. De som inte gillade att få brev har i alla fall inte svarat mig, så jag är lyckligt ovetandes om detta.

Det som slagit mig är att det är verkligen annorlunda att skriva ett brev, jämfört med att föra en dialog genom något digitalt medium. Det går långsammare och andra typer av frågor ställs, andra typer av tankar delas. Det känns också som om man helt plötsligt blir mycket mer nära den man korresponderar med. Som om det finns en nakenhet med att skriva för hand.

Jag halkade lite efter här på slutet, jag hade tänkt att skicka vykort från min jobbresa. Men det visade sig vara svårare än jag trott. I dag har jag dock skrivit de sista breven, som läggs på lådan i morgon. Nu ska jag äntligen återgå till mitt skrivprojekt till 100%. Jag har redan tjyvstartat.

Darrande nära 36K. Men här sätter jag punkt för idag.


Ännu en konferens

Jag är i Tyskland, en jobbgrej igen. Trodde jag kanske skulle få något skrivet, men det har gått lite trögt, schemat har varit för späckat. Men igår kväll kom jag igång. Februari har verkligen varit en mörk månad för mitt skrivande, men nu tror jag att jag är på gång. Gårdagen ledde i alla fall till att jag fick ihop min dagskvot. Som har hunnit växa till 600+ ord, eftersom jag skrivit så lite. Det är tyvärr lite mer än vad jag hinner skriva på en tågresa. Kanske dags för en hel skrivardag för att jag ska hinna ikapp. Hur jag nu ska hinna det.


Vildskrift på vetenskapliska

Jag blev påmind häromdagen att jag hade ett inlägg på lut, men som jag inte publicerat. Det var en kollega som i korridoren frågade mig hur jag tyckte att mitt privata skrivande hade påverkat mitt jobbskrivande. Jag hade nog tänkt att jag skulle fundra mer kring det här. Men det har jag inte gjort. Får kanske ta mig i kragen.

Hursomhelst, jag försökte för några veckor sen att komma ur lite skrivkramp på jobbet genom att använda mig av en metod som brukar förespråkas inom kreativt skrivande, vildskrift. Metoden har många namn, jag lärde mig den på distanskursen jag gick med Helga Härle som kursledare och hon benämner den som vildskrift i hennes skrivarbok. Man sätter en tid, i det här fallet valde jag 3 min, och så skriver man precis det som kommer ut ur huvudet, utan att försöka tänka på vad det blir. Jag gjorde en variant på denna övning, eftersom jag skulle ägna mig åt artikelskrivande på engelska, så jag försökte hålla mig till engelska och ord som handlar om forskning. Behold the result:

introduction these results suggest introvert focus locus of control high probability qualitative data quantitative data hence forthwith whether no conclusion results analysis in accordance with this author according to reading the paper by although albeit resarch has shown implications design computers persona hence furthermore critique stakeholders qualitative criteria research criteria qualitative criteria

Lite upprepning minsann där på slutet… Om det hjälpte? Nja. Det är först när jag sätter ord på pappret som det känns som om jag jobbar. Så ibland fastnar jag där, och det känns som om jag aldrig kommer någon vart. Fast egentligen gör jag det, eftersom den största delen av jobbet inte är skrivandet. Den största delen av jobbet är ju att komma på vad man ska skriva. Men det har jag svårt att acceptera.


Vilken grej!

Jag är så nöjd att jag bestämde mig för att ställa upp i A Month of Letters, även om det är svårt att mygla till sig tid att skriva brev också. Dels har det varit väldigt givande att skriva, för hand, långsamt. Dels har det varit sjukt givande när någon blir glad för att de får post. Som min vän Gunnika som till och med skrev ett blog-inlägg om det. Hon är dock ödmjuk, jag kallade henne inte bara knasboll, jag skrev också i brevet att hon inspirerar mig. Sist men inte minst har jag blivit så himla glad, uppspelt och rörd över det (enda) brev jag fått (hittills). Det var från en kär vän som jag inte träffar tillräckligt ofta, och det var ett filosofiskt brev om stora förändringar i livet. Många tankar väckte det brevet, även långt efter att jag hade svarat honom.

Så även om ni inte ställer upp i utmaningen, utmanar jag er att skicka åtminstone ett handskrivet brev under februari månad. Kommentera gärna här om ni gör det!

Mitt skrivande på torpet-projektet då? Jorå, sörru, så att…

 


Jag antar utmaningen!

Nu har jag funderat klart. Jag tänker anta utmaningen, att skicka något med posten, varje dag (förutom söndagar) under hela februari månad. Någon annan som hakar på?

Vill ni skicka något till mig kan ni göra det på:

Elina Eriksson
Prästgårdsvägen 64
147 40 TUMBA