Tiden då jag jobbar som bäst

I går ringde den föräldralediga maken, han tog de dagislediga barnen och for ut på landet. Jag jobbade. Sent. Den magiska timmen strax efter fem slog in. Jag skrev om hela strukturen på avhandlingen.

Listigt va’! Så här halvvägs till ett första utkast där allt (!) borde finnas med, om än i lite oslipad form, bestämmer jag mig för att skriva om. Det är kanske inte pendeltåget jag borde undvika, utan klockan fem.

Det var trots allt rätt skönt. Vet inte om jag kommer behålla den här strukturen hela vägen igenom, men det känns mer rätt. För mig. Däremot får jag stora ångestvåndor av att tänka på vad andra ska tycka. Eller att de ska ha svårt att läsa min avhandling. Inte hitta mina geniala tankar eftersom jag frångår den gängse strukturen. Det är en inre kramp, ska jag vara oärlig följa de definierade rubrikerna, introduktion, teori, metod, resultat osv, eller skriva med mera flyt och sammanhang? Nu det blir mer av en sammanhängande berättelse, inte en massa, ‘som jag skrev i kapitel X, så… och därför….’.

Typ så här blir det, eller ja, jag ritade om det en gång till sen lite senare.

Idag försov jag mig för första gången på mycket mycket länge. Ganska skönt det också.

Annonser

4 kommentarer on “Tiden då jag jobbar som bäst”

  1. Myra Windahl skriver:

    Oj vågat! men jag tror nog på ditt nya upplägg, det viktigaste är trots allt att få fram sitt resonemang inte att följa en given mall. Jag siar in i framtiden och ser att du kommer att få en hel massa beröm för din djärvhet.


Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s