Omskrivningsgudarna ler

Jag är inte bra på att skriva om. Jag är bra på att spruta ut ord, som fingerdiarré ungefär. Om det är något jag kan, bör tilläggas. Skriva om brukar oftast leda till viss ångest och framför allt en stor dos prokrastinering hos mig. Men, jag har i snart en vecka skrivit om så att tangenterna glöder. Fantastisk upplevlse. Nu råkar det inte bara vara min egen text dock, så det kanske kan ha något med saken att göra.

Det är inte heller något skönlitterärt skrivande, det är vetenskapliga artiklar på väg till konferenser. Den ena texten har jag varit medförfattare på, det är mitt empiriska material bland annat, men eftersom den ursprungligen texten skrevs när jag var föräldraledig så har min involvering varit minimal. Jag fick fria händer att jobba med dokumentet. Oh my god vad jag röjde runt. Sen har jag också skrivit om en artikel, den om Personas, där jag är huvudförfattare. Det har gått nästan lika bra.

Vad gäller båda dessa har vissa kringliggande omständigheter gällt. För det första har jag kommit igång med träningen igen, vilket har gett energi. Den andra och kanske större bidragande faktorn är den musik jag strömmat in i min hjärna. I perioder får jag musikdriv, och lyssnar som en dåre. Nu verkar vara en sån period.

Men den kanske allra största bidragande faktorn är att jag prokrastinerar något annat. Vad sa du? När avhandlingen ska vara klar? Jorå, sörrö, så att…

Annonser

2 kommentarer on “Omskrivningsgudarna ler”

  1. Gunnika skriver:

    Hahaha, tjusigt ord! Prokrastinering… Skönt att äntligen få en diagnos på vad även jag lider av….!:)


Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s