Haiku-Paiku

Jag satt häromdagen och lekte lite med Haiku-dikter. Kanske är det min teknologiska sida som gillar det ganska begränsade formatet. Det finns lite olika definitioner av Haiku och jag har följt den jag lärde mig på gymnasiet med tre rader, där varje rad har ett visst antal stavelser. Den första raden fem, den andra sju och den tredje fem stavelser, alltså 5-7-5. Ett litet exempel:

Här sitter jag nu
Och skriver denna Haiku
som jag sen suddar

Det är inte så underligt att jag får sudda, det finns några saker som inte riktigt lirar. Man ska till exempel inte ha personliga pronomen i dikten. Dessutom borde det finnas en årstidsangivelse. Mer om Haiku kan man läsa om på Svenska Haiku Sällskapets sida. Men hur i jösse namn hann du med det här kanske ni undrar. Ja, det kan vara svårt att dikta om dagarna, men här är en förklaring:

Barnet fick en Bic
avledande manöver
fyrfärgstidsdikter

Haiku, ska enligt tradition handla om naturen eller vardagliga ting och gärna ha en överraskning i sig (är det bara jag som tänker Kinderägg här?). Det närmaste jag komma denna gång var detta:

Solstrimma smeker
sommarsöt sav längs stammen
björken ska fällas

Sen var jag tvungen att jaga efter någon som hittat till kabelhärvan bakom datorn.

Nu ska jag använda mig av lite omvänd psykologi för trotsiga treåringar. Ni får INTE lämna en Haiku i kommentarsfältet! Aldrig i livet!

Annonser

Lite tips på bekostnad av sömn

Jag hade inte tänkt blogga ikväll. Jag hade tänkte gå och lägga mig tidigt och läsa. Men så satte jag mig framför datorn och skulle bara… och helt plötsligt har jag dragits med i en blogg-surfarström, där jag obarmhärtigt hittar mer och mer saker att läsa. Det är nästan så att man kan misstänka att någon har tänkt på det där.

Det finns väldigt många som är generösa och delar med sig av tips kring skrivande, och ikväll skickar jag en vidare. Amanda Hellberg har i sin blogg samlat länkar till 10-i-topp-tips för olika genrer.

Nu blir det inga fler bara.

Okej, lite senare, jag hittade den här också, en samling från bloggar som handlar om att skriva.

Nu, på riktigt, inga fler bara.


Jag är på’t igen

Nu är jag anmäld, på riktigt, med en riktig icke-automatgenererad bekräftelse, till en skrivkurs. Distans, men med tre träffar på riktigt. Riktigt riktigt kul.


Lysande texter

Jag har så lysande tankar och texter i mitt huvud under dagarna. De väller fram och rumlar runt men hittar inte ner på papper.

Men, säger ni kära läsare, du får ta till vana att alltid ha med dig en anteckningsbok (allra helst Moleskine, det verkar vara poppis hos kreativa personer). Visst svarar jag, men var?

Min högra byxficka är upptagen av min mobiltelefon, som bör förvaras nära, men utom synhåll, då den trots sitt tråkiga yttre, tydligen ser ut som en bitring. I den vänstra fickan förvaras allehanda småprylar som räddats ur det lilla svalget. Likaledes ligger där ett antal torra, eller blöta papperstussar, redo för att torka snor, kräckel eller matrester ur valfritt barns ansikte.

Jag skulle kanske kunna lägga anteckningsboken på en strategiskt central plats. Men det måste vara utom syn- och räckhåll för en treåring. Annars är snart anteckningsboken fylld av chiffrerad text. (Jag vet pappa, att du gärna här vill föra upp ”the White Album”. Men jag tycker resultatet blev mer… färgglatt än originalet. Dessutom borde det vara preskriberat vid det här laget.)

Så kommer vi till själva skrivögonblicket. Som aldrig kommer att inträffa. Då en anteckningsbok, tillika penna plötsligt blir högvilt för tre- respektive nollåringar. Och det hjälper inte att ge upp verktygen för att hitta något annat att skriva med. Då förflyttas nämligen fokus omedelbart till det jag har för händerna. Dessutom är det svårt att få loss pappersmassa även ur en tandlös gom. För att inte tala om att den är svår att återanvända. I alla fall för de flyktiga tankar som vi det här laget har tröttnat och emigrerat till bördigare marker.

Och allt detta har jag redan formulerat en gång idag. Fast bättre.


Trist

Jag trodde jag hade anmält mig till en skrivkurs som skulle börja på torsdag. Men tydligen hade de ställt in kursen, och missat att ta bort anmälan på webben. Det var ingen avancerad kurs, en studiecirkel på Studiefrämjandet. Men jag hade sett fram emot den. Nu blev jag alldeles nere.


Skriva skriva skriva

Det är ju knappast bara jag som vill komma igång med skrivandet, kan man konstatera. Söker man på google (”komma igång med skrivandet”) får man 155 000 träffar. Många av träffarna (nej, jag har inte läst alla) ger tips på övningar för att komma igång. Det kommer nog bli flera inlägg framöver om dylika övningar, när jag blivit lite varm i kläderna. Nu tänkte jag avslöja lite målsättning istället.

Min målsättning med den här bloggen är ju att få igång mitt skrivande. Min tes är att man blir bättre med övning och om jag kommer igång med kreativiteten kommer det spilla över på annat som jag vill skriva. Nu har jag inte tänkt att strikt skriva ett inlägg per dag, som andra gör, men kanske ett par inlägg i veckan. Dels är själva skrivandet av inläggen en övning i sig, och dels ser jag att utforskandet (jag höll på att skriva researchar, men det kan jag ju inte göra) av området är en inspirationskälla. Dessutom lär jag lära mig en del nyttiga tips på vägen.

Ett exempel på någon som gått långt i sin strävan att skriva något varje dag är Richard P. Gabriel. Han har skrivit en dikt per dag i flera år, men verkar åtminstone ödmjuk inför resultatet. Jag har inte hunnit läsa allt, och dikter på engelska har jag svårt att bedöma, men jag är imponerad av skrivdrivet. Ett sånt skrivdriv vill jag också ha!


Nu börjar jag på riktigt

Jag har faktiskt, inte förrän nu, känt någon dragning till bloggandet. Vilket på sätt och vis är lite lustigt, med tanke på att jag har en halv flyttlåda med dagböcker undangömd på okänd ort. Men nu, här i min andra föräldraledighet, tog tanken form.

Jag vill få fart på mitt skrivande igen.

Vilket skrivande, kanske vän av ordning undrar. Vilket som helst svarar jag.

Jag sitter hemma och har ingen tid att smygbörja på avhandlingsarbetet eller artikelskrivandet. Det finns inte tillräckliga tidssjok för det. Men jag kan omvandla min nervösa energi genom att skriva om mitt ickeskrivande av avhandlingsarbetet. Jag vill också hitta tillbaka till mitt alldeles egna skrivande. Må det vara poesi, prosa eller bara fritt skrivande i största allmänhet. Och det tänkte jag också skriva om. Kanske kan jag inspirera mig själv, eller någon annan att ta tag i det igen. Och oavsett om det gäller mitt yrkesmässiga skrivande, eller det privata, skulle jag verkligen behöva bli bättre på att skriva om och inte bara spruta ut ord utan tanke.

Så, då var det förklarat. Då finns bara en fråga kvar. När ska jag hitta tid till det här?